Jag har en självbild som jag vet är av en mer kritisk ståndpunkt, framförallt när det kommer till det fysiska. När jag skulle tävla för första gången (och hittills enda gången) i Men’s Physique såg jag mina konkurrenter bakom scenen och undrade vad jag gett mig in på. Jag undrade lite vad jag gjorde där. Vart jag än vände mig var det atleter med en otroligt vass fysik.

Men… Jag gick till final, och jag kom femma av de nio duktiga atleter som ställde upp.

Detsamma händer lite när jag är på gymmet. Jag är den som kan titta mig omkring och avvundas andra för deras fysik men försöker omvandla det till inspiration. Jag blir glad av att se andras slit löna sig. Men nu var det jag som skulle få fin feedback…

En pensionär kommer fram till mig när jag tränar biceps och säger, ”Med dom där bicepsen skrämmer du bort busarna på stan”. Det är sällan jag får dessa ord till mig, så jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Men jag tackade så mycket och förklarade att ”det tar jag som en komplimang”.

Så det kan vara värt att tänka över hur vi ser på oss själva där jag vill avsluta med några ord som min kära sambo uttryckte tidigare idag…

Tänkvärt!

/DMC