Fitness for Men

Rookie Westin har tillhört den yttersta eliten inom Athletic Fitness i nästan 20 år, och även om tävlings-
karriären nu tillfälligt(?) ligger på hyllan är han i allra högsta grad verksam inom träningsbranschen via sin PT- och gymverksamhet samt det egenutvecklade tävlingsformatet Fitness Five.
Av: Olof Jisborg Foto: Fredrik Larsson

Om du är sugen på att tävla med din fysik finns det en uppsjö av olika grenar och format att välja bland, men en av de allra mest krävande tävlingsformerna måste ändå vara Athletic Fitness. AF-atleter mäter inte bara sin styrkeuthållighet (maxrepetitioner i chins och dips) och kondition (hinderbana eller rodd i roddmaskin) mot varandra, utan poserar dessutom på scen och får sin fysik bedömd. Med andra ord måste du kunna prestera på max i styrke- och konditionsmomenten samtidigt som du har en tillräckligt väldefinierad och muskulös fysik för att få höga poäng från domarna.

Det är inom den här sporten som 43-årige Rookie Westin från Umeå gjort sig ett namn. ”När man tävlar i Athletic Fitness ska man ha allt, kan man säga, samtidigt som du ska prestera med en väldigt låg fettprocent”, berättar Rookie. ”Du ska orka din egen kropp under styrkeronden och då får du inte vara för tung, men du ska helst ändå ha ett par ben som matchar överkroppen för att klara bedömningsmomentet.”

IMPONERANDE MERITER
Det verkar dock som om Rookie har klarat den balansgången rätt bra, med tanke på hans digra meritlista, där ett SM-guld från 2010, plus ett EM-silver och ett VM-guld från 2013 sticker ut allra mest. Men det har inte alltid varit Athletic Fitness som har stått på Rookies agenda – som tonåring var han en lovande fotbollsspelare och spelade i division 1 (som då var landets näst högsta serie) med Falkenberg som 17-åring innan en korsbandsskada satte stopp för fortsatt spel.

”Efter knäskadan gick det utför”, berättar Rookie. ”Jag försökte återuppta fotbollskarriären väldigt länge – upp till 24–25 års ålder – men då harvade jag i korpen på slutet och sen la jag av. Skadan ledde ändå till att jag hittade in till gymmet och fastnade för styrketräning.”

Som den tävlingsmänniska han är saknade emellertid Rookie något som motiverade honom att köra hårdare på gymmet, och det var här Athletic Fitness kom in i bilden. Rookies kärleksaffär med sporten inleddes 1995, då han under en vistelse på Skara ­Sommarland fick bevittna sin första AF-tävling.

”Styrkeronden kändes klockren eftersom min överkroppsträning i princip ­bestod av just chins och dips, och jag ­gjorde hyfsat många repetitioner. Som före detta forward passade hinderbanan också mig bra, eftersom jag var väldigt ­explosiv och gillade intervallträning. Scendelen, att stå och bli bedömd iförd kalsonger, kändes däremot lite längre bort, men 1996 debuterade jag i Athletic Fitness och har tävlat varje år fram till och med i år.”

Är tävlingskarriären över nu?
Jag kommer inte att tävla under 2016 och 2017. Jag måste vila kroppen eftersom jag har problem med vänster axel och sen håller korsbandsskadan på att bli värre. Däremot har jag aldrig sagt att jag inte kommer att göra comeback. Jag har visserligen varje år under de senaste tio åren sagt att det är mitt sista år som aktiv, men nu kommer det i alla fall inte att bli en tävling på två år.

Hur tränar man för att hitta den perfekta balansen som AF-atlet? Hur bygger man en hård och muskulös fysik som ser bra ut på scenen utan att lägga på sig för mycket muskelmassa?
Det viktigaste är att ha en symmetrisk fysik. Om du har för små ben och för stor överkropp, så måste du lägga det mesta krutet på att rätta till det. Målet är att bygga en jämn fysik, och själva träningen är väl egentligen ganska lik byggarträning med bra muskelkontakt.

Men hur löser man ekvationen det innebär att deffa samtidigt som man måste ha tillräckligt med energi för att orka prestera i chins och dips?
Du kör en hel del intervallträning inför hinderbanan, och då får du uthålligheten i chins och dips på köpet. Sen är det ju en teknikfråga – att exempelvis hitta den bredd i chinsen där man får så kort dragväg som möjligt, men ändå kunna arbeta med alla de muskelgrupper som aktiveras.

Förändrades din träning på något sätt i takt med att du blev äldre?
Ja, absolut. Återhämtningen blev ju lite sämre och jag drog ner på träningsdosen lite grann, men framför allt blev jag tvungen att tänka på att exempelvis inte släppa i chinsen eller köra snabba dips på grund av risk för axelskador, utan istället fokusera mer på muskelkontakten. Konstigt nog så gjorde det att jag blev ännu bättre under tävling, så jag kanske skulle tränat likadant innan också. Allt som allt drog jag ner träningsmängden med kanske 30 procent, och tyckte väl ändå att jag fick lika bra resultat som innan.

Så du upplevde aldrig att det var svårare att komma i tävlingsform?
Nej, absolut inte. Och just i chins och dips kändes det som att ju äldre jag blev, desto mer ökade jag mitt repetitionsantal. I hinderbanan tappade jag däremot lite explosivitet och snabbhet, och blev lite långsammare.

Kommer du att hitta nya sätt att utmana dig själv nu när tävlandet ligger på is?
Efter SM hade jag en motivationssvacka och funderade på varför jag ska träna när jag inte längre behöver bli bättre på chins eller dips. Men efter två månader fick jag tillbaka motivationen och kände att mitt mål är att bygga upp kroppen så att jag är hel och orkar med vardagslivet. Sen behöver jag kanske inte bygga mer muskler, men jag vill i alla fall bibehålla det jag har för att kunna göra comeback någon gång i framtiden.

Hur ser din träning ut för närvarande? Vad och hur mycket kör du under en typisk vecka?
Det blir tre gympass, men just nu har jag så ont i knäet att jag inte kan köra ben. Så jag tränar bara överkroppen och har splittat upp den på tre dagar.

Blir det någon cardio?
Jag älskar bollsport och om det går så vill jag gärna spela beachvolleyboll eller squash. Det får vara min cardio, men när knäet är paj så funkar inget av det.

Hur ser din kosthållning ut?
Den ser inte så bra ut för tillfället. Det blir lite väl mycket godis, men jag försöker i alla fall äta hyfsat. Innan träningen vill jag äta bra mat, så då blir det kött och ris.

Men du var strikt när du tävlade?
Ja, då var jag strikt – i alla fall under dieterna. Då äter jag kyckling och ris, och det har gjort under de senaste fem åren. Jag känner att det ger mig energi under passen, och det är lätt att laga storkok om man alltid kör samma mat. Jag har inga problem med att äta kyckling och ris till lunch och middag under tio veckors tid.

Använder du någon typ av tillskott?
Kreatin använder jag ju i cykler, och det har jag gjort under hela min tävlingskarriär. Sedan blir det proteintillskott efter träningen och kanske också till frukost, men inget överdrivet utan jag försöker få i mig vad jag behöver via ­kosten.

Hade du någon annan typ av tillskottsschema medan du tävlade?
Ja, då försökte jag få i mig rätt mängd protein, fett och kolhydrater, och jag hade svårt att få i mig min dagliga kvot protein bara via kosten. Sen har jag ganska svårt för att gå upp i vikt, så då åt jag kolhydrattillskott och gainers mellan tävlingarna för att öka i kroppsvikt.

Det verkar som om du har många järn i elden. Vad är det för verksamheter du delar upp din tid ­mellan?
Just nu ligger mycket fokus på en träningsklädesbutik för damer som jag och min flickvän öppnar i Umeå. Där ska vi sälja lite exklusivare kläder, men också ha med alla de vanliga klädmärkena. Sen har jag en fitnessbutik i Skellefteå, min PT-firma och så driver jag en CrossFit-box med gym.

Trivs du med att ha så pass mycket på schemat?
Ja, jag får ju bestämma mina egna arbetstider. Det kan vara svårt att ta semester, men jag klagar inte. Jag tycker att det är otroligt roligt. Jag har ändå ganska mycket fritid och när man driver gym har man ju alltid nära till sin egen träning, så man behöver aldrig känna att man inte hinner med den.

Vad var det som lockade med PT-yrket?
Jag började som instruktör på ett gym och fick frågan om jag ville utbilda mig till personlig tränare. Det kändes som ett naturligt steg att ta – det var som om jag redan var en semi-PT. Jag fastnade för det ganska snabbt när jag märkte att mina klienter fick resultat, och feedbacken man får när man hjälper människor är helt otrolig.

Vilka är dina största styrkor som PT?
Att hjälpa personer som har svårt att bygga muskler, men även de som vill gå ner i fett utan att tappa i muskelmassa. Det är mina styrkor, eftersom jag själv har gjort den resan i 20 års tid och lärt mig min kropp.

Du har ju även varit med och utformat tävlingsformen Fitness Five. Kan du beskriva den lite kort?
Ja, det var jag och Adam Tell på Dcore som satt och surrade och kom fram till att vi skulle vilja få igång gymfolket och samtidigt göra det väldigt enkelt för oss. Alla grenarna fanns ju redan med på Fitnessfestivalen – SM i chins, bicepscurls, bänkpress och dips – och så la vi till knäböj för att få med benen. Vikterna är hyfsat lätta så att man kan känna att man kan prova att tävla efter att ha kört på gym ett tag. Första året, 2008, hade vi 30 stycken deltagare. Året efter var det 100, och som mest har det varit 350 stycken. I år kör vi EM, på Fitnessfestivalen i Stockholm, där Estland och Turkiet kommer att vara med.

Ett nytt år har tagit sin början – vad händer i ditt liv under 2016?
Jag sitter och lurar på hur jag ska få Fitness Five att utvecklas och få igång fler länder. Norge och Estland kör ju sedan ett par år tillbaka, men det är fler länder som är intresserade. Jag kommer även att fokusera en del på den nya butiken som öppnade nu i december, och sen gäller det ju att behålla utvecklingen i vår box som har funnits i två år. Det blir inga nya projekt, utan fokus ligger på att utveckla och förbättra min nuvarande verksamhet.