Tröjan med just texten ”Work hard be humble” fick jag faktiskt av min dotter Nova. Det värmde extra mycket att den kom från henne då det utan tvekan är ett mindset tillika egenskap som jag gärna förmedlar vidare till henne. Ödmjukhet har kommit att bli ett av mina ledord i livet.

Jag gjorde ett inlägg för en tid sedan med rubriken, ”Talang har inte en chans mot hårt arbete”. Här riktade jag fokus på det hårda arbete som ligger bakom många framgångar. Och på något sätt är det en befrielse att nå ett mål med vetskapen om att man har slitit för att nå dit, det ligger en viss känsla av genuin stolthet i det.

Ödmjukhet för mig handlar mycket om att ha ett öppet sinne och bibehålla detta i alla tänkbara situationer. Ödmjukhet för mig är också att utgå från att ingen egentligen vill mig illa, och att oväntade beteenden som ibland kan verka tveksamma allt som ofta har en orsak varför dessa uppkommer.

Jag tänker ofta på hur jag bemöter andra och vad dessa ”andra” kommer att ta med sig från vårt möte… Kan du låta personen du interagerar/samtalar med få vandra iväg med en positiv känsla, varför inte sträva efter att det också ska bli så?

I dessa möten finns det mycket utveckling att hämta.

/DMC

Strax efter att jag skickat in min text till tidningen kom det till min vetskap att det var den sista av sitt slag.

Det var med full förståelse ett något dystert budskap som jag fick ta del av när man förklarade att det nummer som är i butik nu blir det sista pga av vikande upplaga. Detta sker alltså efter 4,5 år och 45 nummer där jag det senaste året fått äran och möjligheten att utgöra en del i den fantastiska tidningen.

Tack till alla Er som på något sätt stöttat Fitness For Men och tack till alla Er som peppat och uppmuntrat mig kring det jag gjort för -och i tidningen.

Det har sannerligen varit ett förtroendeingivande uppdrag att få ha ”David har ordet” där jag hoppas att jag kunnat nå ut och på något sätt inspirerat och motiverat några av er. Olof, du är den person som jag haft närmast kontakt med och du är också den person som var anledning till att David har ordet skapades. Tack!

Hur det än är kommer fitnessformen.se och min blogg leva vidare. Det ger mig ändå chansen att fortsatt leverera både inspiration och motivation genom detta forum.

Värt att lägga till är hur mina medförfattare i tidningen under en längre period, kanske utan deras vetskap, har agerat förebilder för mig. De jag syftar till är bl.a Niklas Wadman, Robert Kronberg och Martin Löwgren. Så ett stort tack även till Er.

Hur tråkigt detta än må vara med nedläggningen av tidningen och hur gärna jag än hade velat fortsätta författandet så måste jag välja att fokusera på det positiva som sker i min vardag. Jag går ständigt i tankar på hur jag ska utveckla det jag gör. Vad gäller mitt B-Strong Sweden och Team B-Strong så är det två personer som jag nu i veckan kommer presentera för er.

Det(!) ser jag väldigt mycket fram emot!

”Med en positiv mental attityd är chansen större att saker blir därefter”

/DMC

Idag (lördag) tyckte Theresia att jag skulle åka och träna på morgonen. Hon sa att hon hade planerat in saker resterande delen av dagen. Jag lydde hennes råd så jag skulle få till någon träning alls.

För att göra en lång historia kort så har både jag och Theresia gått och varit en hel del tankspridda de senaste dagarna syftat till en händelse som vi inte riktigt kan förstå. Men så är det ibland…och det kan också vara nyttigt att lära sig att dessa situationer uppstår och att man får acceptera dessa.

Theresia har väl noterat att jag varit något annorlunda/frånvarande trots att vi talat en hel del om det som hänt. Och här agerar min älskade sambo ofta på ett väldigt kärleksfullt och omtänksamt sätt…

Så… Jag kom alltså hem från gymmet och hon ville fortfarande inte berätta vart vi skulle åka. Vi satte oss i bilen, Theresia, Nova och jag. Vi åkte först för lämna vår lilla Blanca (våran hund) hos Theresias mamma i Tullinge.

Sedan bar det vidare av bort mot Salem och där förstod jag väl lite vart vi var på väg.

Theresia berättade att ”så, här dumpar vi dig”. Vi hade hamnat i Salem där min bästa vän Joel bor. Theresia förklarade vidare att hon sett att jag varit tankspridd, så hon han pratat med Joel dagen innan och bestämt med honom att jag skulle komma över. Detta medans hon och Nova passade på att umgås och gå på bio i Heroin City.

Väl hos Joel så är han en person som är förbannat bra att prata med. Han går in helt opartisk i diskussionerna, han lyssnar och ger sin syn på det vi talar om. Ofta bistår han med ett perspektiv som jag kan ha förbisett. Sedan så är det ju alltid lika fantastiskt och givande att sätta mig ner och spöa honom i ett par FIFA matcher ?

För mig är det väldigt värdefullt att kunna sätta mig ner med Joel, med PS4 handkontrollen i händerna och lägga fokus på tv:n och detta fängslande FIFA 17. En stund där jag kan koppla bort alla tankar och eventuella problem för en stund för att sedan komma tillbaka ”starkare”. Hoppas ni har era ställen som ni känner att ni kan ”vila” i för att hämta energi eller för att helt enkelt ”pausa” tillvaron för en stund.

Jag fick ju ockås tillfälle att lyssna på Joel lite då han passade på att gnälla lite över den självförvållande smärtan han åsamkar sig. Denna smärta som han utsätter sig för äger rum i en tatueringsstudio där han under ett par sessioner håller på att fylla ena armen med detta artisteri.

Så det är två personer jag vill tacka. Det är dels Joel som alltid ställer upp då jag känner att jag vill/behöver prata. Sedan är det såklart min fantastiska Theresia som utgör en obeskrivligt värdefull del i mitt liv. Tack för ditt sätt att visa mig kärlek och omtänke när jag behöver det som mest. Jag älskar dig! ❤️

/DMC

I mitt heltidsyrke som pedagog/lärare ställs jag dagligen inför situationer där både analys och kartläggning är en del av vardagen. Jag har förmånen att få arbeta med barn i behov av särskilt stöd och har så gjort nu i ca 13 år. Erfarenheten jag fått med mig har gjort att jag känner ödmjukhet inför livet där tacksamhet väntar bakom varenda hörn.

Fortsättningsvis har jag i mitt yrke allt mer och mer kommit till insikt hur individuellt det kan vara med svårigheter i vardagen. Detta vill jag mena på att jag möter även hos de klienter som jag åtar mig. En sak som fascinerar mig, som jag också får se varje dag, är att vi alla har våra unika sätt att bemöta och hantera dessa svårigheter. Ett lämpligare ordval för svårigheter ser jag kan vara att istället se det som utmaningarna eller områden där vi har potential för utveckling. Lika unika som är som individer, lika unika är vi i vårt sätt att möta utmaningar.

Det vi alla ändå har gemensamt är att vi på ett eller annat sätt har ett behov av återhämtning. Inom mitt yrke pratar vi om en plats som man kan vila i, en plats att fylla på med energi. Detta kan te sig på väldigt olika sätt. En person som annars är aktiv kanske uppskattar att ligga i soffan en stund och lyssna på musik. En annan föredrar kanske att vara kreativ bakom kameran.

Jag har min stund för ”vila” när jag spelar tv-spel (det är 100% FIFA som gäller).

Även om det är en plats där jag kan vara ganska uppspelt och allmänt ”taggad”, är det också en plats där jag kan koppla bort allt annat. Just då är det bara jag och tv-spelet. Det är absolut en plats som är väldigt värdefull för mig. Så att vila behöver som i mitt första exempel, inte innebära att ligga ner och ta det lugnt. Vi är som sagt unika och detta behöver vi respektera.

Den inledande bilden högst upp i detta inlägg är för mig en liten favorit-hörna på ett hotell i Norrköping. Jag finner lugn bara av att titta på denna hörna.

Så tänk på att ta ett kliv tillbaka ibland till den där platsen där Du finner vila. Det kommer komma tillbaka till dig senare på ett mycket positivt sätt om du ger dig själv detta. Att växa fysiskt under vila i all ära, men inget är viktigare än att låta oss växa mentalt.

/DMC

I det som är just nu måste jag låta mig själv ha tålamod och våga tänka mer långsiktigt. Jag har nu inte tränat sedan i torsdags förra veckan och tänker att nästa träningsdag kommer att bli först på lördag.

Jag har valt att göra på detta sätt just för att jag långsiktigt ska finna vinning i att låta kroppen få vila under denna period. Som jag skrev i förra inlägget är smärtan i mina leder ett tecken på att kroppen inte är helt frisk och då heller inte redo för den belastning som jag både vill och behöver utsätta den för. Det kan vara svårt att fokusera på vila och återhämtning då träningen är en livsstil. Att ”plocka bort” detta, även om det bara är för en vecka känns det onekligen märkligt och lite jobbigt.

Ibland kan det helt enkelt vara så att vi behöver avstå från det vi älskar för att sedan kunna återgå och fortsätta skapa framgångar i det vi håller varmt om hjärtat. Vägen till framgång kommer förr eller senare, på ett eller annat sätt att kantas av motgångar. Just då gör vi klokt i att inte ha så bråttom. Skapa en känsla där det är ok att ta ett steg bakåt för att sedan kunna ta två framåt.

Sedan kvarstår ju det faktum att det för mig blir lite extra tid över till FIFA….

…och mys i soffan med min Theresia framför en bra film ?

/DMC