Vore det inte kanon om varje träningspass kändes som det ultimata, som om du för varje set och reps hade känslan av att vara oövervinnerlig? Att dag efter dag kunna träna tyngre och tyngre, hårdare och hårdare och, om inte för varje vecka så åtminstone för varje månad, bara se framstegen avlösa varandra i all oändlighet ? Det vore något det! ????

Det går alltid att drömma och ovanstående scenario är väl just vad det låter som, en dröm. Sanningen ligger väl snarare närmare att vi alla får acceptera att vi har både bättre och sämre dagar, både i och utanför gymmet. Så det mest konstruktiva sättet att hantera de sämre dagarna är väl att genuint acceptera det, undvika negativa tankar och göra det bästa av situationen. Ofta lättare sagt än gjort. Ibland svarar helt enkelt inte kroppen som vi vill trots att vi sköt kosten, sovit bra och t.o.m. lagt in en extra vilodag. Andra gånger ser vi det uppenbara då vi vet med oss att vi av praktiska skäl fått färre timmars sömn under några dygn och dessutom hoppat över lunchen både en och två dagar i veckan vilket sammantaget definitivt skulle kunna förklara en sämre prestation i gymmet efter en vanlig arbetsdag på kontoret.

Och så håller det på, bättre dagar avlöser sämre dagar och vice versa. Och inget går väl upp emot just dessa gånger då vi känner att det vänt, att dagens träningspass blev så mycket bättre än gårdagens! De är de dagarna som träningen ger oss en positiv kick i vardagen och ger oss energi tillbaka!

Men så var det det här med skador. När vi väl dragit på oss en skada pratar vi inte längre om bättre och sämre dagar. I värsta fall blir det rätt jobbigt. Självklart vill vi alla undvika skador och bör göra allt för att också lyckas med det. Samtidigt är det kanske ofrånkomligt att förr eller senare dra på sig en eller flera skador. Många av oss ligger och tränar precis på gränsen av vad vår kropp mäktar med och i ett svagt ögonblick kan det gå fel.

Mina skador under de senaste 1,5 åren:

1. Kraftig muskelbristning i höger bröstmuskel – 6 månader innan helt återställd. Med återställd menar jag då jag utan problem kunde bänkpressa samma vikt som innan skadan
2. Diskbråck – också i storleksordningen 6 månader innan återställd.
3. Skada i höger axel smärta och tvingad till vila vilket i sin tur innebär helt utebliven träning av axlar och vissa specifika övningar för bröstmuskulaturen fungerar inte heller – nuvarande

Utöver min sista skada, som jag dessvärre dras med just nu, så får jag kontinuerligt se upp med mitt högra knä som om det belastas på fel sätt svullnar upp och diskvalificerar mig direkt från knäböj, lårcurl och andra benövningar. Men jag har lärt mig att känna av när det är dags att inte press på mer, att vila och låta kroppen återhämta sig.

Så just nu brottas jag som sagt med en skada i höger axel. Ingen axelträning alls just nu. Endast ett lätt bröstträning, vilket känns surt då jag gillar tung bänkpress, men vad gör man? Samma strategi som att hantera en sämre dag antar jag, bara acceptera faktum och göra det bästa av situationen, eller hur? Men det är ofta lättare sagt än gjort, visst blir man frustrerad .. ????

Jag hoppas att du som läser detta inlägg är skadefri och gör allt för att förbli så, se detta inlägg som en påminnelse om att värma upp ordentligt och sedan köra hårt men kanske ändå välja att inte maxa bara för att ”testa”. Det kanske är mer värt att även nästa pass kunna köra marklyft 5 x 5 istället för att försöka tillfredsställa egot med 1 x max + en skada!

/Robert