Fitness for Men

Nu finns det inte längre några ursäkter för att inte vara i form – 15 minuter om dagen kan alla undvara. Med hemmaträningsboken Paolos träningsbibel befäster Paolo Roberto sin position som en av landets främsta träningsprofiler, och ger dig möjlighet att bygga kroppen du alltid drömt om.

Paolo Roberto är busen som blev folkkär och har sedan han presenterade sig för svenska folket via sin roll i Staffan Hildebrands numera kultförklarade ungdomsfilm Stockholmsnatt 1987 alltid hållit sig aktuell på något sätt. Han har plockat SM- och NM-titlar i taekwondo och kickboxning, varit programledare för Expedition Robinson, boxats om en VM-titel, skådespelat i filmer som Sökarna, 9 millimeter och Flickan som lekte med elden, debatterat proffsboxningens vara eller icke vara med dåvarande idrottsministern Bosse Ringholm, kandiderat till riksdagen och lagat italiensk mat i TV4 Plus. Att kalla karln för en mångsysslare är alltså i det närmaste en underdrift. Numera driver han dessutom ett flertal företag och kan också titulera sig författare.

2007 debuterade han med kokboken Mina fastrars mat, som följdes upp med träningsboken Träna en kvart om dagen med Paolo Roberto året efter. Konceptet var solklart – boken riktade sig till alla dem som vill komma i form, men som på grund av sin livssituation inte har tid att träna på gym – och tilltalade en bred målgrupp. Succén var ett faktum, och boken är faktiskt den mest sålda träningsboken i Sverige någonsin. När det nu är dags för uppföljaren – Paolos träningsbibel – är dock frågan hur man toppar en sådan framgång. ”Paolos träningsbibel är den mest omfattande träningsboken jag har sett – efter den kan man lägga det ner det här med att skriva böcker om hemmaträning”, säger Paolo när jag ringer upp honom i en paus under inspelningarna av Pengarna på bordet som han kommer att leda i höst. ”Den innehåller otroligt mycket pass och övningar, hela 270 övningar och 39 kompletta pass, och riktar sig också till dig som vill ha nya övningar att lägga in i dina gympass.”

Precis som sin föregångare är boken främst skriven med alla de som har svårt att få träningen att passa in i vardagen i åtanke. ”Jag jobbar själv väldigt mycket”, berättar Paolo. ”Jag driver sex företag med 13 anställda och har inte alls tid att träna, men vill ändå vara i form precis som de allra flesta. Träningen måste finnas i mitt liv, men hur löser man det när tiden inte finns? Jo, man tränar hemma. Problemet är att det tar en halvtimme att ta sig till gymmet, man tränar i en timme och sen tar det en halvtimme hem igen – det är ofta inte själva träningen som får folk att ducka, utan det är resan dit. Kan man göra det hemma så går det snabbt, och enligt mig slår träning med den egna kroppen som motstånd all gymträning.”

Har du alltid föredragit träning med kroppen som motstånd framför träning med vikter?
Ja, som kampsportare tränar man främst på det viset. Om man någon gång använder vikter så handlar det absolut inte om låsta, statiska övningar, utan om övningar där man använder flera olika muskelgrupper.

Det är många av övningarna i boken som har hämtats från kamsportsvärlden. Vad är det som gör kampsport till en så bra träningsform?
New York Times gjorde en undersökning om vilken sport som krävde mest av sina utövare – man tittade på kondition, explosivitet, taktik, och så vidare – och då vann boxning före hockey. Det finns ingen mall i kampsport, det är inte så att man kastar ett spjut eller hoppar ett högt hopp, utan man måste vara mångsidig för att vara en bra kampsportare. Du måste vara explosiv, uthållig och så vidare. Som en bonus bygger man dessutom en väldigt vacker kropp. Enligt mig så har boxare och kampsportare de allra mest estetiskt tilltalande kropparna.

Du har själv en väldigt gedigen kampsportsbakgrund. Vad var det som fick dig att fastna för just kampsport från allra första början?
Jag började träna judo redan när jag var sju år. Sedan blev det taekwondo där jag blev trefaldig svensk och nordisk mästare, kickboxning där jag blev svensk mästare och till sist proffsboxning, där jag är en av fyra svenskar som har boxats om en VM-titel. Jag hittade kampsporten och sen var jag borta i några år från den då jag strulade till det i livet – jag tror helt enkelt att jag hade ett behov av att fajtas.

Tränar du någon kampsport fortfarande?
Lite grann, inte jättemycket. Jag tränar taekwondo en gång i veckan tillsammans med mina barn, och det händer någon gång att jag sparras nere på boxningsklubben. Jag skulle gärna träna mer, men jag har inte tid.

Kompletterar du hemmaträningen med någon ytterligare träningsform?
Ja, löpning. Jag jobbar ju och är borta väldigt mycket, så jag går upp tidigt och springer vid halv sex. Så har jag det gjort medan barnen sover och sen kommer jag hem och fixar frukost åt dem.

Hur lägger du upp din träning?
Jag tränar tre dagar och vilar en, och lägger mellan fyra och fem timmar i veckan på min kropp. Folk säger att jag är en träningsnarkoman, vilket är helt barockt. Själva kan de lägga två och en halv timme på att titta på TV varje dag, men inte en kvart på att träna. Då undrar jag hur de prioriterar sina liv.

Känner du aldrig att du har problem med att hitta motivation?
Jag får ofta den typen av frågor på Twitter. Motivation är ingenting man hittar – motivation är något man får av att bita ihop över- och underkäke. Alltså hela det här motivationssnacket gör att folk glömmer bort det faktum att träning är jobbigt. Man vill inte träna ibland, träning är skit ibland. Man måste förstå att det är en hel del tvång involverat i att hamna i riktigt bra form.

Men har du några tips man kan ta till när träningen känns motig?
Nej, det finns inga tips förutom att bita ihop. När det kommer till kost så har jag förstått att du har en ganska traditionell syn på kosthållning och inte särskilt mycket till övers för trenddieter. Jag tycker att alla de här dieterna som har kommit förstör folks liv. Och det är helt okej att förstöra sitt eget liv, men problemet är att man är förebild och förälder – och om man inte kan äta kolhydrater, vad utgör man då för exempel för sina barn? Då blir ju mat något ångestladdat istället för något njutbart. Det är ju runt middagsbordet man blir en familj. Dessutom finns det forskning på att alla de här bantningsmetoderna inte funkar i längden. Du får resultat ett tag, men sedan kommer du att tröttna. Först kom GI, och då skulle man äta fullkornspasta som smakar torr kartong. Sen misslyckades alla med GI, och då började man med LCHF som antagligen är farligt, men folk är ändå beredda att ta en chans med sin hälsa. De lyssnar hellre på Katrin Zytomierska som är bloggare än en professor på Karolinska. Och nu har nästa idioti dykt upp – 5:2-dieten. Då ska man äta fem dagar i veckan och sen ska man fasta i två dagar. Det betyder ju att man förstör två dagar i veckan då man ska gå runt och vara hungrig – vad är det för jävla liv?

Då kan man alltså äta ”som vanligt” med gott samvete medan man följer ditt program?
Det är klart att man inte ska käka pasta i stora lass, utan ät ordentligt och se till att röra på dig i vardagen. Problemet med många dieter är att man bygger en ond spiral. Folk vill vara smala, och då finns det två sätt att lyckas med det, för det enda sättet att gå ner i vikt är att ligga på ett kaloriminus: antingen så tränar man och då kan man äta lite mer och lite godare, eller så lägger man av att äta. Och problemet med alternativ två är att man förstör sitt liv. Det är tråkigt att inte äta och man blir trött. Den största konsumenten av kolhydrater är hjärnan. Utan kolhydrater kan du inte riktigt vara lycklig. Metod nummer ett, att röra på sig, är ju helt tvärtom. Där får du ju två grejer som är bra – du rör på dig och blir lycklig av det, och du äter gott och blir lycklig av det.

Tror du att en alltför strikt kosthållning kan vara en bidragande orsak till att man misslyckas med sin träning – att man tappar sugen eller inte få de resultat man vill ha?
Det är klart att det är så. Det går inte att träna högexplosivt utan att äta kolhydrater, då kommer du att få sämre resultat. Jag säger inte att man ska äta massvis med kolhydrater, utan i lagom mängder. Och bra kolhydrater… folk fattar ju inte att det är skillnad på dem, det finns ju långsamma kolhydrater och snabba. Pasta gjord på durumvete har exempelvis ett jättelågt glykemiskt index, och innehåller också 13–14 procent protein.

Du kommer att vara programledare för Pengarna på bordet i höst, kommer vi att få se dig figurera i några andra sammanhang?
Jag kommer att vara med och laga lite mat i Nyhetsmorgon med jämna mellanrum och så kommer jag att hoppa in som programledare i Farmen under två veckor – Linda Lindorff har ju precis fått barn.

Du är ett väldigt välbekant ansikte för de allra flesta svenskar – skulle du vilja avsluta med att berätta något som vi inte visste om dig sedan tidigare?
Om det vore något bra så hade du garanterat redan fått läsa om det, haha. Jag är extremt bra på att framhäva mina goda sidor. Och om det hade varit något dåligt så hade jag varit dum om jag hade berättat det.