Som alltid annars blev det ett par fina dagar i Oskarshamn hos mamma och Torbjörn. Det är en väldigt rogivande plats som jag uppskattar mycket att komma till, oavsett årstid.

Det är samma omhändertagande som alltid annars från min älskade mor, trots att hon bär på en cancer som man inte kommer kunna avlägsna. Även om det är som det är, att hon bär på något som inte går att bota, så har jag min bestämda syn på att hon faktiskt redan har vunnit.

Hur? Jo, för att hon inte låter de jobbiga stunderna överskugga de stunder som faktiskt är fina. Detta är för mig att visa uppskattning inför livet och ta vara på det som vi ofta anser är så väldigt skört.

Mamma vaknade igårmorse med smärtor i ryggen som är ett av fyra ställen (i skelettet) som cancern sitter på. Verktygen för att underlätta var morfin och kryckor. Det blev ändå så att hon fick gå och lägga sig och vila/sova ett par timmar, varpå hon sen kommer ut ur sovrummet med ett leende och utbrister ”Go’morron”.

Hon visar sedan tydligt på vilja att göra det bästa av det som är kvar av dagen. Vidare har hon sin fina Lonis, en bengal som jag förstår ger en hel del glädje för mamma där i Vånevik.

För min och Theresias skull ser vi alltid till att kunna lösa det med träning på något sätt. Detta är ju en stor del av glädjen i vårt liv, så det blev till att besöka Actic i Oskarshamn på både måndagen och idag tisdagen.

Ja, det blev också läge för lite stretch för Theresia. Jag sa det att hade jag inte varit tvungen att hålla i kameran hade jag självklart genomfört samma stretchrutin ?

Vi tackar för denna gång och ser fram emot nästa lilla resa till Oskarshamn. Tack världens bästa mamma. Du fortsätter att inspirera med din inställning. Hoppas att många får ta del av den, för det är ett mycket värdefullt budskap som din omgivning ödmjukt bör ta till sig.

/DMC