Urban Krav maga

Träning 3 Nov 2013

Vi lär oss samma typ av självförsvar som de israeliska specialstyrkorna praktiserar.
urban01

Under den bråkdelen av en sekund som jag flyger genom luften verkar tiden sakta ner – precis som i en scen hämtad ur Matrix – och jag försöker uppskatta exakt hur ont det kommer att göra när mitt ansikte landar på mattan. Jag har tränat urban krav maga i en timme och jag undrar redan om det var en särskilt smart idé att anmäla mig till en femdagarskurs.

Jag hinner precis avsluta den tanken innan huvudet slår i mattan med full kraft, tätt följt av resten av kroppen. Min motståndare, som uppenbarligen inte är nöjd med att bara ha fått omkull mig, pressar sitt knä mot mitt ansikte samtidigt som han kopplar ett armlås på mig. Smärtan strålar ut i armen och tvingar mig att ge upp genom att klappa av mot mattan. Det kommer att bli en lång dag.

RIKTIGT SJÄLVFÖRSVAR
Många kampsporter skryter om hur effektiva de är som självförsvar, men när dina kunskaper väl sätts på prov – kanske i kön till ett gatukök klockan 03:00 – så vill du gärna att den du har tränat ska hålla det den lovar. Det är här urban krav maga kommer in i bilden. UKM har utformats av instruktörerna Stewart McGill och Leo Negao, med influenser från traditionell krav maga – ett självförsvarssystem utvecklat av israeliska specialstyrkor – i kombination med tekniker hämtade från andra kampstilar.

Jag anländer till Pyramid Martial Arts i sydöstra London tidigt, ivrig att ta reda på så mycket möjligt innan min femdagarskurs börjar. ”Vi baserar vårt självförsvars- och kampsystem runt de tio vanligaste attackerna man ser i gatuslagsmål och lär våra elever hur man försvarar sig mot dessa”, berättar McGill. ”Vårt system innehåller tekniker från flera olika kampstilar, som exempelvis boxning, brasiliansk jujutsu och thaiboxning.”

Jag har tränat lite av alla dessa kampsporter genom åren, men alltid i motions- eller tävlingssyfte, så det ska bli spännande att se hur UKM kombinerar dessa tekniker och anpassar dem för självförsvar på gatan. Efter att ha skakat hand med mina kurskamrater – varav de flesta har flera års erfarenhet av att träna andra kampstilar – så beger vi oss till mattan för att påbörja träningen.

SATAN I GATAN
McGill delar in oss i par och börjar med att visa de vanligaste attackerna i gatuslagsmål. ”Allt är baserat på hävstångsprincipen”, säger han. ”Vi utgår från att det alltid finns någon som är större och tuffare än vad du är – eller folk som är påverkade av alkohol eller droger, vilket kan göra dem mer eller mindre immuna mot smärta – så vi försöker i så stor utsträckning som möjligt använda oss av tekniker som inte ställer några nämnvärda krav på styrka.”

Först på listan kommer den vanligaste attacken av alla, som du förmodligen har sett prov på otaliga gånger på och utanför nattklubbar: en knuff med två händer mot bröstet följt av en slarvig sving mot huvudet. McGill lär mig att hålla händerna framför kroppen i en till synes passiv, böneliknande position för att hålla angriparen på avstånd, innan jag går fram mot och under armen han slår med, låser mina händer runt hans nacke och kastar honom över höften.

Det tar ett par försök att komma underfund med de lite mer komplicerade momenten i tekniken, men så snart jag har fått kläm på det blir jag uppriktigt förvånad över hur lätt min träningspartner flyger över höften utan att jag behöver anstränga mig nämnvärt – och då väger han åtminstone tio kilo mer än mig. McGill demonstrerar sedan hur man efter kastet går direkt ner i ett elakt armlås. Jag försöker att gå försiktigt fram, så att jag inte skadar min träningspartner, men min bristande teknik och avsaknad av koordination gör det svårt.

Efter att ha övat på tekniken i några minuter är det min partners tur att kasta mig. Jag har fått lära mig hur man dämpar ett fall, men han skickar mig genom luften så pass enkelt och snabbt att jag blir alldeles överrumplad, och innan jag vet ordet av byts den tillfälliga känslan av viktlöshet ut mot bedövande smärta då jag landar på mattan. Tack för det, hävstångsprincipen.

urband02

ÖPPNA HÄNDER
Efter att ha tränat självförsvarstekniker i ett par timmar är det sedan dags att gå över till kampmomenten. Först är det dags för striking. Kombinationen av slag, skenbenssparkar, armbågar och knän som McGill visar oss är klart influerad av thaitekniker, där kraften genereras från höften och fotarbetet är viktigt. Det finns dock en avgörande skillnad – alla knytnävsslag har bytts ut mot slag med öppen handflata.
Anledningen till det är enkel: ”Att slå med knuten näve och oskyddade knogar på gatan är ingen bra idé, såvida du inte vill bryta händerna”, säger McGill väldigt sakligt. Det ligger något i det han säger.

Efter att ha nött tekniker och sparrats lite lätt i en timme är det dags att öva markfight. ”Vi har ett omfattande system för markfight, baserat på stilar som brasiliansk jujutsu och grekisk-romersk brottning”, säger McGill. ”Den stora skillnaden är att vi lär ut att du ska försöka ta dig upp så fort som möjligt, eftersom du inte vill tillbringa mer tid på marken än nödvändigt i ett gatuslagsmål.” En annan skillnad är att alla kast, strypningar och ledlås har modifierats till att inkludera attacker mot ögonen och skreven samt ett flertal andra elaka tekniker som skulle leda till diskning i en kamsportsturnering, men som kan vara användbara när du attackeras av en rånare vid en bankomat.

BEVÄPNADE ANGRIPARE
Slutligen fokuserar vi på försvar mot olika typer av vapen. Precis som de flesta andra former av krav maga, så är UKM utformat för att förbereda dig på värsta tänkbara scenario – vilket är anledningen till varför det har blivit populärt bland militär och polis. Vapenteknikerna är, precis som resten av systemet, utformade för att vara så enkla och effektiva som möjligt, med minimala felmarginaler.

Efter att ha övat olika typer av försvar mot kniv- och pistolattacker i en timme, berättar jag för McGill att jag hellre skulle ge en rånare min plånbok än att riskera att bli knivhuggen – oavsett hur duktig jag blir på dessa tekniker. ”Det låter förnuftigt”, säger han, ”men om du råkar ut för ett knivbeväpnat psykfall som precis har skurit killen bredvid dig – skulle du hellre göra ingenting och riskera att bli knivhuggen eller testa en teknik som kan rädda livet på dig?”’

Mot slutet av kursen är det dags att se om jag kan omsätta det jag har lärt mig i praktiken via ett övningsmoment som kallas för ”stresstest”. Efter en minuts högintensiv fightträning – tanken är att du ska slåss utmattad – får du möta flera olika angripare under fyra minuter. De kan komma med vilka attacker som helst, utförda med full kraft, förutom slag mot huvudet. Medan jag ser hur mina kurskamrater stresstestas undrar jag hur jag ska komma ihåg alla blockeringar, kast och attacker som jag har fått lära mig. Men jag hinner inte fundera på det särskilt länge, för plötsligt blir det min tur att befinna mig i hetluften.

STRESSIGT VÄRRE
”Under en minut ska du slå mot mittsarna fyra gånger och sedan sprawla”, säger McGill, som står framför mig med två thaimittsar i händerna. Detta är oväntat jobbigt, och det blir ännu jobbigare av att McGill slår mig i huvudet med mittsarna då och då, medan mina kamrater försöker få mig ur balans. Efter 60 sekunder andas jag tungt och känner mig helt oförberedd på de attacker jag ska utsättas för.

Först ställs jag mot min ursprungliga träningspartner som gör mig en tjänst genom att attackera mig med knuffen mot bröstet som vi övade försvar mot tidigare. Jag lyckas ta ett kliv framåt, greppa honom om nacken och slänga honom i golvet. Tekniken är slarvig, men det funkar – vilket är det viktigaste under ett stresstest. Du har inte tid att tänka efter, utan du gör bara det du kan för att oskadliggöra killen framför dig. Det är kaotiskt, desorienterande och utmattande, men till min stora förvåning och förtjusning klarar jag mig igenom alla fyra minuter utan några fysiska eller psykiska men.

Mot slutet är jag helt blåslagen och mör från topp till tå. Jag har helt gett upp det här med att försöka memorera tekniker – det finns en anledning till varför det tar flera år att bemästra en kampstil – men kursen har hjälpt mig att nöta in de grundläggande principerna i UKM i bakhuvudet. Jag kommer att känna mig mycket mer självsäker nästa gång det börjar gruffas i kön till ett gatukök.

Skriv en kommentar

Kommentarer måste godkännas innan publicering. Din e-postadress visas aldrig. Fält markerade med * är obligatoriska.