Peter Bláha – en viljestark vinnarskalle med visioner

Kändisträning 18 Maj 2015

pansarintervju
Han underhåller oss i rutan som gladiatorn Pansar, har representerat Sverige i rugby och är VD för ett framgångsrikt IT-bolag, men Peter Bláha hungrar ständigt efter nya utmaningar. Nu hägrar en plats i CrossFit Games 2017 – en dröm som är ett resultat av en nu två år gammal kärleksaffär med sporten CrossFit.
Av: Olof Jisborg Foto: Lisa Öberg

Peter Bláha har sin obändiga viljestyrka att tacka för mycket. Under uppväxten i Stockholmsförorten Hässelby blev han mobbad för sitt tjeckiska efternamn, hamnade som tonåring i dåligt sällskap och åkte fast för inbrott – men istället för att sjunka ännu djupare hittade han kraft i sina negativa upplevelser, blev antagen till KTH, tog examen som ingenjör och jobbade sig hela vägen upp till det VD-uppdrag han sitter på idag.

2003 bröt han benet så pass illa i en skicross-olycka att det gick av på 24 ställen, och skulle enligt läkarna aldrig kunna springa igen. Fem år senare – efter ett och ett halvt år på kryckor och tre och ett halvt år i rehabilitering – stod han på rugbyplanen igen, nästan helt återställd.
”Viljan att aldrig ge mig är en av mina främsta tillgångar”, säger Peter när vi träffar honom i CrossFit Linköpings lokaler, dit han har tagit sig för att köra dagens WOD. ”Jag ger inte upp förrän jag inser att något verkligen, verkligen inte går. Men det gäller att använde den mentala styrkan till rätt saker – man måste känna sig själv, göra väl avvägda analyser och sedan använda dem för att nå målet.”

Rugby & störtlopp
Numera fokuserar Peter mycket av sin mentala styrka på att bli så bra på CrossFit som möjligt, men har tidigare tävlat i både utförsåkning och rugby på absolut elitnivå. Han var en väldigt lovande utförsåkare med ett SM-silver i störtlopp på juniornivå som främsta merit, men halkade för långt efter konkurrenterna för att det skulle vara meningsfullt att fortsätta då han valde att inte flytta upp till Norrland och gå skidgymnasium. Valet föll istället på den mer närbelägna gymnasieskolan St Jacobi i Vällingby, där Peter för första gången fick stifta bekantskap med rugby.

”Rugbyn passade mig jättebra”, berättar han. ”Gemensamt för sporterna jag har utövat är att de är adrenalin-fyllda. I rugby handlar det om att tacklas, men även skidåkningen ger det där adrenalinpåslaget som jag älskar!”

Rugbykarriären – som tog Peter hela vägen till både junior- och A-landslaget – avslutades så sent som förra året. ”Jag fyller ändå 38 i år”, säger Peter. ”En match tar väldigt hårt fysiskt – jag hinner precis läka ihop på en vecka och då är det dags för en ny match. Nu satsar jag helhjärtat på CrossFit istället.”

En galen karaktär
Trots att Peter alltså både är en välmeriterad utförsåkare och rugbyspelare, är det som Pansar i TV4:s Gladiatorerna vi känner honom bäst – en impulsiv och galen karaktär som inte drar sig för att dela ut tjuvnyp mot vare sig utmanare eller domare. Pansars galna utfall och vredesutbrott känns emellertid väldigt avlägsna när man sitter med den glade, klipske och vältalige Peter framför sig.

”Det är ganska roligt – om du frågar mig så är det kanske tio procent av mig själv som finns i Pansar, men om du frågar min fru skulle hon nog svara 90 procent”, säger Peter och skrattar. ”Tävlingsinstinkten och viljan att vinna har jag och Pansar gemensamt, men till skillnad från honom är jag inte galen. Jag kan inte gå runt och skrika på folk på jobbet, för då får jag sparken. Men det är underbart roligt att få spela Pansar. Han är arenans bad boy och får göra saker som de andra inte kommer undan med. Sedan är det kul att han har blivit så populär bland barn. Jag tror att de kan identifiera sig med honom för att han är arg – som ju barn ofta också är – och bryter mot normerna.”

Pansar vs Attila
Peters resa mot att bli gladiator inleddes för snart 15 år sedan, då han sökte in som utmanare utan att komma med, eftersom han med sina 105 kilo ansågs vara för stor. 2003 sökte han in på nytt och blev antagen – men inte som utmanare, utan som gladiator. ”Det ville jag inte först”, berättar Peter. ”Jag ville spöa de där töntarna i silvertrikåer, men sedan gick jag på uttagningen i alla fall och så fick jag spela Attila i en säsong.”

Attila var en karaktär utan lika tydlig profil som Pansar och enligt Peter själv ”rätt tråkig”. När programmet sedan gjorde comeback i rutan efter åtta års uppehåll 2012 var det ett delvis nytt koncept med större fokus på karaktärerna som mötte tittarna, vilket enligt Peter har bidragit till att höja populariteten. ”De coola entréerna och utspelen innan och efter de olika grenarna är något som vi skapat till de nya säsongerna”, berättar han. ”Det tror jag har lyft programmet och gjort det populärt – framförallt bland barn. De vill ju se alla de här actionhjältegrejerna, och där tycker jag att vi har lyckats på ett sätt som vi inte gjorde tidigare.”

Gladiatorerna har betytt mycket för Peter på ett personligt plan, då hans medverkan bidragit till att landa sponsorkontrakt med Svenskt Kosttillskott och Dcore, vilket underlättar hans CrossFit-satsning. Allra viktigast är dock det faktum att han blivit en förebild för många barn och får komma ut och träffa dem på skolor runt om i landet för att prata om mobbing. ”Jag blev själv mobbad för mitt efternamn när jag var liten och det gick så långt att jag fick stryk”, berättar han. ”Jag fick börja styrketräna och hålla på med karate för att kunna försvara mig. Sedan hamnade jag snett, åkte dit för inbrott och svek mina föräldrar. Men jag tog mig tillbaka, pluggade på KTH, jobbade mig upp till VD och var med i Gladiatorerna – trots att jag från början var en knubbig liten Bláha från Tjeckien som var mobbad. Det kan jag berätta för barnen och de lyssnar på mig.”

Späckat schema
Att kalla Peters schema för späckat är i det närmaste en underdrift. Han jobbar som VD på ett IT-företag, kör en stenhård CrossFit-satsning, jobbar med en rad olika sidoprojekt och är därtill pappa till två små flickor – plus att han så sent som under förra året spelade rugby i elitserien och landslaget. Hur får han vardagen att gå ihop?

”Jag prioriterar kanske bort saker som andra gör – självklart är jag lite mindre med mina barn jämfört med andra som inte tränar lika hårt som jag eller har så mycket projekt vid sidan om”, säger Peter. ”Som tur är har jag en väldigt förstående fru som stöttar mig, och tack vare henne kan jag lägga upp mina dagar som jag gör.”

Som VD har Peter infört att personalen får träna på arbetstid och själv tränar han CrossFit varje lunch. ”Jag tycker det är bra att kunna bryta upp dagen med ett träningspass – då mår man bättre och kommer tillbaka med mer energi. I gengäld jobbar jag till lite senare på kvällen och kommer hem runt sju. Då är jag med barnen aktivt i en timme och när de har gått och lagt sig fortsätter jag att jobba med något av mina sidoprojekt. Ungefär varannan helg är jag iväg på olika event, men när jag är hemma försöker jag verkligen få aktiv kvalitetstid med familjen. Om vi åker till simhallen så är jag verkligen med barnen och leker, istället för att sitta i kaféet och surfa.”

Är du en person som känner ett behov av att ha många bollar i luften?
Skulle du bli uttråkad om du bara hade ”lagom” mycket att göra?

Min fru brukar säga att jag har någon slags bokstavskombination – ADD eller något liknande – för så fort jag inte har så mycket att göra sätter jag mig ner och börjar jobba på ett nytt projekt. Det blir så, för jag kan inte bara ta det lugnt. Därför skapar jag hela tiden nya projekt så fort jag har tid, för jag tycker det är kul att ha mycket grejer på gång.

Hur ser en typisk träningsvecka ut för dig? Hur många pass blir det och vad kör du?
Innan körde jag fyra–fem renodlade styrkepass, plus sprint- eller cykelintervaller, per vecka, och så tillkom ju två rugbyträningar. Nu är det enbart CrossFit som gäller, men där ingår ju mycket styrka också. Så styrketräningen finns fortfarande där – i form av övningar som exempelvis pullups och knäböj – men jag åker inte till gymmet och kör styrka längre.

Fem dagar i veckan kör jag hårda CrossFit-pass som min coach Andreas Lindberg sätter ihop åt mig. Där jobbar vi alltid med mina svagheter. Under en tremånadersperiod tar vi tre svagheter och försöker bygga upp dem, och sen går vi vidare till tre nya grejer. Sedan försöker jag ju givetvis underhålla allt det andra också. Passen brukar bestå av en uppvärmning, en styrkedel och så en WOD på slutet, där konditionen kommer in i bilden. Utöver detta kör jag även två rena mobilitetspass per vecka.

Hur gick det till när du hittade CrossFit och vad var det som fick dig att fastna?
Det var min frus PT som började köra CrossFit med henne, och hon tyckte att det var skitkul. Själv var jag skeptisk. Men hon tjatade och ville att jag skulle hänga med och testa ett pass, och till slut gav jag med mig. Jag hade hört talas om att det var många rugbyspelare i det nyzeeländska landslaget som hade testat CrossFit, så jag tänkte att det kanske var en bra grej för rugbyn. Jag märkte direkt att jag hade så jävla mycket roligare än i gymmet, och tävlade både mot personen som stod bredvid mig och mot klockan. Jag fick en adrenalinkick och det var det som gjorde att jag fastnade – adrenalinet jag fick av min första WOD.

När man tränar på gym utgår man ju från sig själv och det kan bli jobbigt att hela tiden pressa sig själv på egen hand. Efter 18 års styrketräning kände jag att CrossFit var roligare, och jag gled över mer och mer till CrossFit. För ett halvår sedan la jag av med styrketräningen helt och hållet.

Har du märkt någon skillnad när det kommer till att bygga massa?
Nej, jag är ju lika stor som tidigare – jag ligger kvar på mina 102 kilo. Det är snarare så att jag bygger upp styrka och volym i muskler som jag inte var så bra på att träna när jag körde styrka. Själv tycker jag att jag har fått bredare axlar och större lats, och eftersom jag är rörligare får jag bättre kontakt i vissa muskeldelar. Faktum är att jag har ökat mina maxlyft sedan jag började med CrossFit, eftersom jag via min ökade rörlighet nu har en bättre position som gör att jag kan utveckla mer kraft med samma mängd muskelmassa.

När jag började med CrossFit för två år sedan maxade jag 205 kilo i marklyft, och nu ligger jag på 245 kilo. Jag har alltså ökat 40 kilo på två år, och det beror enbart på bättre teknik. Jag har blivit explosivare och snabbare, och nu är målet att tävla i CrossFit!

I SM eller CrossFit Games?
Målet är att kvala in till Games om två år. Då är jag 40 och kan tävla i klassen 40–44 år. Jag har vissa saker som jag är väldigt duktig på och där jag inte behöver förbättra mig – som marklyft där jag säkert ligger i topp i Europa i min åldersklass. Men sedan finns det andra övningar som ryck och muscle-ups, där jag är lite sämre och måste förbättra mig avsevärt i om jag ska lyckas kvala in. Det kommer att bli tufft, men jag gillar tuffa utmaningar!

Vad tror du är orsaken till att CrossFit har blivit så populärt på så kort tid?
Dels tror jag det beror på att man tränar i grupp och kan pusha varandra. Det finns ett tävlingsmoment, vilket gör det roligare än att träna själv och man pressar sig lite extra. Därför får man ganska stor effekt av träning på kort tid om man är otränad. Sedan är variationen enorm, och det tror jag att många uppskattar. Du kör styrkeövningar med skivstång, men du ska också kunna gå på händer, hänga i ringar och vara gymnastisk. Det är en genial kombination av befintliga grejer.

Är det viktigt för dig att ha kul när du tränar?
Ja, det är jätteviktigt. Om man inte har kul blir det lätt halvdant. Jag vill hela tiden utvecklas och det är glädjen i att tävla och bli bättre på något som driver mig. Samma sak gäller min yrkeskarriär. Varför blev jag VD? Jo, för att jag ville utvecklas och få nya utmaningar.

Hur ser ditt kostschema ut och hur strikt är du med vad du äter?
Jag är ganska strikt med min kost och jag äter enligt periodisk fasta. Jag fastar i 16 timmar per dygn, äter all min mat mellan tre och elva på kvällen, och tränar på fastande mage eftersom jag har märkt att jag känner mig mycket piggare och lättare då. Jag går och tränar vid 12:30 ungefär, vid tre är jag tillbaka på kontoret och då äter jag mitt första mål mat för dagen. Sedan käkar jag ytterligare en stor portion på kvällen och innan jag går och lägger mig äter jag kvarg. Det är de tre målen mat jag äter och jag håller mig till mycket kyckling, grönsaker, rotsaker, bönor och ris.

Jag har uteslutit gluten eftersom jag tycker att det gör mig seg och trött, och jag mår mycket bättre utan. Sedan äter jag inga mejeriprodukter, med undantag för kvarg, eftersom de binder en massa onödig vätska i kroppen.

Vilken typ av tillskott använder du?
Jag äter omega 3 varje dag för att få i mig bra fetter och smörja lederna, samt antioxidanter för att hålla mig frisk. Jag försöker få i mig alla vitaminer via maten, men tillskotten fungerar som en helgardering.

Ibland tar jag en PWO innan dagens pass för att komma igång, och under passen tar jag BCAA och Vitargo för att minska nedbrytningen och för att få energi. Direkt efter passet dricker jag en gainer för att direkt påbörja återhämtningen så att kroppen kan bygga upp det jag har brutit ner. Jag tycker att tillskott är kanon – man får i sig allt man behöver och maxar träningseffekten.

Slutligen, är det något som händer i den närmaste framtiden? Har du några särskilda projekt på gång?
Det blir träningsresor i både april och maj med ProFitness Camp, som jag driver tillsammans med Ako Rahim. Sedan har jag en hel del idéer på saker som jag håller på att förverkliga, men många är hemliga än så länge. Det kommer att hända mycket kul, men jag kan inte säga för mycket.

Skriv en kommentar

Kommentarer måste godkännas innan publicering. Din e-postadress visas aldrig. Fält markerade med * är obligatoriska.