Nico levererar smällar och uppfyller drömmar

Träning 11 Aug 2015

Vår svenske MMA-stjärna Nico Musoke från Botkyrka är en allsidig fighter vars hjärta brinner för sin sport, men som aldrig glömmer bort sina rötter och är villig att ta strid för att göra hemkommunen till en bättre plats.
Av: Olof Jisborg Foto: Victoria Wyckman

Musoke2

För 29 år sedan föddes UFC-fightern Nico Musoke i Botkyrka söder om Stockholm, och banden till hemtrakten är fortfarande så pass starka att han stoltserar med kommunens slogan ”långt ifrån lagom” intatuerad på armen och marscherar in till The Latin Kings hit ”Botkyrka Stylee” när det är dags för match. Lokalpatriotismen är dock allt annat än en gimmick – Nico hyser en djup och innerlig kärlek till platsen där han växte upp och arbetar nu aktivt för att hjälpa traktens ungdomar att förverkliga sina drömmar.

”Botkyrka är hemma på något sätt – det är där jag är född och det är platsen som format mig”, berättar Nico. ”Min uppväxt var bra, men som liten har man ju heller inget att jämföra med. Det är först senare man inser att vissa saker kanske fungerade lite sämre, och därför vill jag på mitt eget sätt bidra med något som leder till förändring.”

Ett av projekten Nico är involverad i heter Botkyrkas banbrytare, och syftar till att hjälpa kommunens ungdomar att förverkliga sina idéer och starta egna företag – ett välbehövligt inslag i en kommun där ungdomsarbetslösheten är hög. ”Det finns mycket som behöver göras för att det ska bli bättre och vissa saker har till och med gått åt helt fel håll”, säger Nico, som har en universitetsexamen i statsvetenskap och gärna jobbar med samhällsrelaterade frågor i framtiden. ”Och om inte jag, som faktiskt är härifrån, orkar bry mig – vem ska då stå bakom en förändring?”

FÖRSTA GÅNGEN
Det var som 17-åring Nico först kom i kontakt med MMA, efter att ha hängt med en kompis på en träning efter skolan. ”Han hade förklarat att det var lite grann som K-1, som var väldigt stort just då. Men det jag möttes av var en massa vuxna män som låg på en matta och brottades”, berättar Nico och skrattar. ”Det fanns liksom inte i min tankevärld, så jag var lite skeptisk – men det passet var det bästa jag gjort i mitt liv! Sedan dess har jag varit fast.”

Nico hade som många andra ungdomar främst ägnat sig åt fotboll och andra lagidrotter under sin uppväxt, och kampmomentet man mot man i MMA var helt olikt allt annat han ditintills testat på – men det var också det som han fastnade för. Ganska snart hade Nico bestämt sig för att han ville tävla och gick sin första match i submission wrestling i Göteborg.

”Att tävla och bli bäst var min målsättning från första början”, säger Nico. ”Jag har alltid haft väldigt lätt för att göra tävling av allting.”

LÅNG VÄG TILL TOPPEN
Vägen till UFC – som är elitdivisionen för MMA-fighters – var lång. Efter lite drygt tio år sedan Nico först gjorde entré i kampsportslokalen var det dags för UFC-debuten mot italienaren Alessio Sakara – en match som han vann på ett armlås. Då hade han under sex års tid fightats professionellt i andra organisationer, och även om han vann sina matcher fördröjdes klivet upp till UFC av andra orsaker.

”Kanske hade det kunnat gå snabbare”, säger Nico. ”Sporten går ut på att vinna matcher, och det gjorde jag också i tillräcklig utsträckning. Tyvärr hade jag under åren innan UFC alldeles för mycket matcher som bara rann ut i sanden eller ställdes in, men om bara viljan är tillräckligt stark så ser man förbi alla hinder på vägen och fortsätter att träna och styra det som man kan styra. Det låter kanske som en klyscha, men det finns en sanning i att den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.”

Att få slåss i UFC är de allra flesta fighters största dröm – men den har ett pris. Presterar man lite sämre och radar upp några förluster lever man farligt, och vill det sig illa blir man nedflyttad. Vetskapen om detta kräver sitt psyke, annars blir det lätt till ett hjärnspöke. ”Ja, tänker man för mycket på det säger det sig självt att man blir galen”, säger Nico. ”Men i perioder tänker man mer på det än annars – direkt efter en förlust exempelvis. Faktum är att hela din karriär antingen kan göras eller förgöras på bara en match eller två. På så vis skiljer sig MMA från andra professionella idrotter – i synnerhet lagidrotterna. Där har man en hel säsong på sig att kompensera för en formsvacka, medan det inte alls finns samma utrymme till det i UFC. Men man lär sig att hantera det och i det stora hela tar det inte upp för mycket av ens tankar.”

Vilken är din största styrka som fighter?
Det är att sammanfoga alla moment till att bli just MMA, som ju består av delar hämtade från redan etablerade och traditionella kampsporter. Att få ihop det pusslet är något som jag vet att jag gör bättre än de flesta. Samtidigt ligger det en fara i det – att man idémässigt vill göra på ett visst sätt, och så fastnar man i det tankesättet och är inte närvarande på det sätt man behöver. Då blir det lätt pannkaka av det hela. Det är en hårfin linje man balanserar på – antingen blir resultatet verkligen ”wow!” eller så framstår man som vilken medelmåtta som helst.

Om du tittar på dina tidigare matcher som du vunnit på avslut – är det främst via striking eller submission du avslutar?
Jag tror att det är jämnt fördelat – både om man tittar på de matcher jag vunnit via avslut eller där jag har varit dominant och vunnit på poäng eller domslut. Jag ser mig inte bara som striker eller bara som grappler, utan jag vet att jag kan hitta sätt att vinna stående och att jag kan hitta sätt att vinna på marken. Det är en stor och skön trygghet som jag har i mitt game.

Kompletterar du med någon annan typ av kampsportsträning?
Ja, det gör jag. Sverige är en stor kampsportsnation och det finns folk i världsklass som man kan träna med – bara man ser till att höra av sig. Jag tränar med de bästa BJJ-utövarna som finns för tillfället. Jag tränar med de bästa thaiboxarna som finns runt omkring och som passar mig storleksmässigt. Jag kör med den bästa boxningstränaren, och så vidare. Så jag får ständigt jaga de här tillfällena där jag på förhand är dömd att misslyckas – det säger sig självt att det blir jobbigt om jag ska köra med folk som bara brottas eller thaiboxas. Men man måste utsätta sig för sådant för att kunna lyfta sig ytterligare.

Hur kan en typisk träningsvecka se ut för dig, beroende på om du har en nära förestående match eller inte?
Antalet pass varierar inte alltför mycket, utan är kanske detsamma. Det som däremot skiljer sig markant är intensiteten på passen. När det inte är en match som väntar finns det ett större utrymme att testa på och lära sig nya saker – jag skulle inte säga fjanta runt, men stämningen är lite mer laid back. Ju närmare match man kommer, desto mer specifikt blir det. Om jag har en motståndare som har utmärkande drag som fighter, så måste jag försöka jobba emot dessa så specifikt som möjligt.

Om vi tittar på den träningen som inte är kampsport – hur mycket styrketräning kör du på en vecka?
Styrketräning utgör en betydande del av den totala träningsmängden, men jag försöker lägga den i anslutning till fightpassen. Jag har ett rullande schema och vet vilka lyft jag ska ha gjort under veckan, och då ser jag till att de görs antingen innan eller efter lättare fightpass där vi kanske bara drillar teknik.
Det är sällan att det blir renodlade styrkepass, utan det sker nästan alltid i anslutning till ett tidigare pass.

Kör du mycket löpning eller andra former av konditionsträning?
Ja, emellanåt – men det blir inte att jag bara snörar på mig ett par dojor och sticker ut och kutar i skogen. Om jag skulle göra det så skulle jag snarare lägga in det som ett återhämtningspass än som ett eget pass i sig. Annars så kör jag löpintervaller, roddintervaller och springer med motståndsband, och så
vidare.

Hur ser din kosthållning ut? Lägger du upp ditt kostschema på något särskilt sätt?
Jag försöker äta på samma sätt och göra medvetna val under hela året – dels för att kunna väga in i min viktklass och säkerställa återhämtningen efter passen, men också för att se till att de råvaror jag väljer kommer från källor som är bra, rimliga och stöttar det jag vill stå för. Jag väljer bort vissa produkter och märken av ren princip, men i det stora hela försöker jag äta så rent som möjligt.

Tidigare har jag testat på det mesta i matväg – jag har bland annat provat att väga och mäta maten, och nu är det många år sedan det var aktuellt, men det har gett mig verktyg för att med ögat kunna mäta exempelvis hur mycket ris eller potatis jag behöver.

Förutom du så finns det ju även ett flertal andra svenskar i UFC, och på senare år har ju MMA:s popularitet formligen exploderat. Hur ser du på återväxten inom svensk MMA?
Jag har kollat på en del mindre amatörtävlingar, och nivån som grabbarna och tjejerna håller är sjukt mycket högre än vad den var när jag själv var där, eller bara jämfört med några år tillbaka. Ingen kan ta miste på att det har skett en ordentlig kvalitetshöjning, vilket är positivt. Vad som också är positivt är att amatörverksamheten har utvecklats och att det skapas tillfällen för utövarna att åka utomlands och tävla i olika mästerskap Jag skulle vilja påstå att framtiden ser ljus ut.

Sedan gäller det också att skapa rätt förutsättningar för de som vill satsa. Tyvärr ligger vi i nuläget alltför långt efter de andra idrotterna vad det gäller möjligheter till sponsorskap och ekonomisk ersättning. Det har blivit bättre, men det finns fortfarande en liten skepsis till oss utövare – att vi måste vara lite rubbade som väljer att hålla på med det här. Jag tror att en attitydförändring till sporten är det som behövs för att befästa Sverige som en av de ledande kampsportsnationerna.

Tror du att det är dit vi är på väg – att MMA och andra kampsporter kommer att betraktas som sporter i mängden?
Jag hoppas det, och trenden är väl att det går åt det hållet – men jag vill ändå hålla de vuxna ansvariga och be att de försöker se förbi sina egna fördomar. Även om kampsport inte är något för dig, så finns det andra som viger sina liv åt det, och även om du inte vill titta på kampsport, så behöver du inte fästa några värderingar vid det. Det är en stor grej, som fortfarande behövs jobbas på. Det har blivit bättre, men det kan fortfarande bli ännu bättre.

Vad står på tur härnäst? Har du några nya matcher inplanerade?
Just nu har jag ingen match på gång. Men om man ser till förra året så gick jag fem matcher under 14-månadersperiod, vilket kan jämföras med att vissa i genomsnitt bara går en och en halv match per år. Så jag har varit väldigt aktiv, och jag hade inte velat ha det på något annat sätt – men just nu har jag ägnat några månader åt att reflektera över var jag står som fighter idag och vad jag behöver jobba på. Så jag tränar målmedvetet efter min plan, som jag och mina tränare har jobbat fram tillsammans. När det väl är dags kommer jag att vara redo.

Slutligen, har du något råd till alla unga MMA-fighters där ute som drömmer om att få slåss i UFC en dag? Hur maximerar man sina chanser att lyckas?
För det första – om det är vad du verkligen vill göra, då är det bara att göra det. Det kommer alltid att finnas skeptiker, och du kommer själv att ifrågasätta vad du håller på med, men om du har bestämt dig, så finns det ingen tvekan – då är det bara att tuta och köra. Du kommer också att behöva hjälp på vägen. Försätt dig i situationer och sammanhang där du omges av rätt folk, som antingen vill samma sak som du eller som kan hjälpa dig. Det finns nog ingen som klarar sig själv.

Kom till en klubb där du känner dig trygg – dels på ett grundläggande mänskligt plan, men också på så vis att du har en tränare som du hyser förtroende för och träningskamrater som hjälper dig på vägen och pushar dig riktigt hårt. Sedan måste du alltid jobba hårt oavsett vad som händer – det finns inget som kan ersätta hårt arbete.

Skriv en kommentar

Kommentarer måste godkännas innan publicering. Din e-postadress visas aldrig. Fält markerade med * är obligatoriska.