Måsten – finns de egentligen?

Träning 27 Okt 2014

Träningen får aldrig bli ett tvång, menar Martin ”Axon” Löwgren, utan måste bygga på frivilligt engagemang.
Axon

Om det är något som kan få en att tappa intresset för träning så är det alla dessa måsten. Det är när träning blir ett måste och känns som en belastning som många tappar glädjen. Träning är inte ett måste och kommer aldrig att vara. Träning är ett frivilligt intresse som ska utföras med glädje och för att främja välbefinnande.

Jag vet inte hur många människor jag träffat genom åren som berättar att träningen till slut ätit upp dem inifrån. Träningen som från börjar var en del av deras vardag tog senare helt över densamma och gav dem skuldkänslor ifall den inte genomfördes.

För mig har träningen alltid varit en del av min vardag men jag har aldrig gett den en chans att ta över min vardag, inte ens när jag gått på de allra tuffaste av tävlingsförberedelser. Det är alltid individen själv som bestämmer vilken betydelse träningen ska få i hans eller hennes vardag – inte tvärtom.

Vandringssägner
Mycket av detta med att träningen blir till en belastning styrs av alla dessa måsten. Majoriteten av måstena saknar dessutom helt sanning, utan är vandringssägner som sprids från gym till gym.

•”Man måste promenera på morgonen.”
•”Man måste äta sex gånger per dag.”
•”Man måste träna minst fem dagar i veckan.”
•”Man måste sova minst nio timmar.”
•”Man måste äta 30 gram protein var tredje timma.”
•”Man måste ha med bänkpress i sitt schema.”
•”Man måste träna kondition för att förlora fett.”

Jag skulle kunna fortsätta med ytterligare 100 påstådda måsten, men vad skulle det göra för nytta förutom att sprida ännu större förvirring? Vem har hittat på alla dessa påståenden? Vem sprider dem vidare? Stämmer de ens?

Nej, det gör de inte – eller bättre formulerat: det är inga måsten. Du kan lika gärna promenera på kvällen, äta en gång per dag, träna tre gånger i veckan, sova sju timmar, äta 100 gram protein var sjätte timma, köra hantelpress och skippa konditionen, och förmodligen få samma resultat.

Allt detta beror på att varje individ är unik och det som fungerar på en person behöver nödvändigtvis inte fungera på en annan. Det är väl lite detta som personlig träning borde handla om, men så ser tyvärr inte verkligheten ut då allt ska försöka standardiseras på de stora gymkedjorna. En 55-årig kvinna får samma kost- och träningsschema som en 18-årig kille trots att förutsättningar och de uppsatta målen skiljer sig åt markant.

Don efter person
Många frågar mig hur jag kan få så extremt bra resultat med mina kunder, och då brukar jag svara att de faktiskt inte är extremt bra, utan att det rör sig om helt vanliga resultat som alla kan få och som alla skulle kunna få ifall de slutade följa de generella påstådda riktlinjerna och alla måsten, som förr eller senare gör att de ger upp och tappar intresset för träningen.

En kvinna med osteoporos och nedsatt njurfunktion kanske inte ska ha samma kost- och träningsschema som en ung kille med perfekta värden, men ändå försöker gymmen runt om i landet standardisera allt i så stor utsträckning som möjligt för att maximera intäkterna och få in så många medlemmar som möjligt. Detta är såklart inte hållbart i längden, men som en platschef på en av landets stora gymkedjor en gång sa till mig: ”För varje medlem som slutar hos oss kommer det alltid tre stycken nya”, och det är väl detta som är lite skrämmande, samt förklarar varför folk tröttnar när resultaten uteblir.

Om varje medlem/individ fick ett personligt och skräddarsytt kost- och träningsschema som tog hänsyn till individuella förutsättningar, skador, möjligheter, allergier och uppsatta mål, samt inte krävde att de var tvungna att äta sex gånger per dag, alltid gå på morgonpromenad eller att de måste träna fem dagar i veckan, så kanske fler skulle fullfölja sin satsning och inte ge upp bara för att de känner så stor press.

Orimliga krav
Ingen människa vill ge upp. Alla som drar igång en träningssatsning vill självklart inte ge upp, men om kraven eller alla måsten blir för påtagliga kommer alla förr eller senare att kasta in handduken (vissa tidigare än andra). Hade det varit så att alla de tidigare påståenden faktiskt var riktiga och att det faktiskt var så att man inte får några resultat om man inte uppfyller dem – ja, då hade jag absolut inte tyckt att det är okej att ge upp – men så är ju inte fallet och det är det som gör mig så förbannad när man hör folks berättelser.

Många kommer till mig på Idrottsskadecenter och berättar de mest otroliga saker de fått höra genom åren:

• ”Du måste träna minst 90 minuters fettförbränningsträning varje morgon.”
• ”Du får bara äta torsk och ris – inget annat.”
• ”Du måste avstå från vin och öl.”
• ”Du får inte missa något träningspass under veckorna.”

Jag skulle även här kunna fortsätta rabbla upp saker jag fått höra, men det gör mig bara ledsen. Om nu en tvåbarnsmamma inte hinner gå upp 04:30 varje morgon för hinna med 90 minuters förbränningsträning innan barnen ska serveras frukost och skjutsas till skolan – kommer hon då inte kunna få resultat från sin träning? Skitsnack. Rent jävla skitsnack.

Om denna mamma nu inte gillar torsk och tycker ris är äckligt, ska hon då inte få äta kyckling med quinoa istället? Självklart får hon göra det. Det är kalorierna i maten som styr, inte livsmedlet i sig. Att folk hyser någon slags övertro till ris och torsk beror enbart på bristande kunskaper i näringslära och att man kanske tycker att ris och torsk är det godaste som finns, men återigen kan man aldrig överföra sina personliga åsikter och favoriter på andra människor och tro att det automatiskt kommer att passa dem.

Om nu denna mamma vill kunna ta ett glas vin i veckan ska hon inte få göra det? Självklart ska hon kunna göra det. Ett glas vin innehåller cirka 200 kalorier – that’s it. 200 kcal precis som 200 kalorier från ett annat livsmedel. Det är när rädslan för något blir för stor som saknaden av det kommer ta överhand. Vet någon att de får dricka vin så blir inte intresset av att göra detta lika stort som om de inte får dricka – då vill de inget annat än att just dricka vin.

Om mammans ena barn blir sjukt och hon inte kommer iväg till gymmet, är då hela hennes vecka förstörd? Självklart inte. Träningen står inte och faller med enskilda pass. Det är kontinuiteten sett över en lång period som styr resultaten. Man ska aldrig känna att man går och tränar för att man måste, utan för att man vill och mår bra av det. Så fort man börjar få ångest av att inte träna bör man direkt dra i handbromsen och fråga sig själv vad fan man håller på med! Det är inte sunt att vara beroende av något, inte ens träning. Oftast har personen i fråga inte ångest för att missa ett träningspass, utan för att de har hört någon påstå att de måste träna si och så många gånger i veckan för att få resultat, så grundproblemet ligger sällan hos individen utan hos den som han eller hon tagit råd ifrån.

Inga universella lösningar
Nu kanske en del tror att man kan dricka vin, hoppa över träningspass och skippa morgonpromenaden och ändå få grymma resultat från sin träning och så är såklart inte fallet. Vad jag försöker få fram är att det finns ingen självklar utstakad väg som alla måste följa. Det finns generella riktlinjer som man kan ta inspiration ifrån, som exempelvis dessa:

•”Sträva efter att bli starkare och öka vikterna på gymmet.”
•”Träna regelbundet.”
•”Ät balanserat, hälsosamt och varierat.”
•”Undvik skadliga övningar.”
•”Promenera eller cykla istället för att ta bilen.”
•”Variera din träning.”
•”Sätt upp del- och slutmål och generella målsättningar med din träning.”

Inget av detta ni nyss läste är några måsten. Det är såklart bättre om man försöker öka vikterna på gymmet då man kommer få bättre resultat av detta rent styrkemässigt, men eftersom alla inte har som mål att bli starkare kan man inte tvinga eller säga åt alla att det är ett måste att göra detta.

Lika lätt som det är att väcka intresset för träning hos en människa, lika lätt är det att släcka det. Det är glädjen till träningen som alltid ska utgöra grunden. Det är de människor som älskar att träna som oftast lyckas få de bästa resultaten och fortsätter träna år efter år.

Känn aldrig ett tvång att göra något som du inte tycker är sunt eller roligt och påstår någon något som du inte anser vara bra för just dig, så säg ifrån. Det finns ingen som har makten eller för den skull kunskapen att komma med råd som passar varje enskild individ.

axonblogg.se
www.martinlöwgren.se
www.idrottsskadecenter.com

Skriv en kommentar

Kommentarer måste godkännas innan publicering. Din e-postadress visas aldrig. Fält markerade med * är obligatoriska.