Eddie Hall

Träning 11 Jul 2016

Storbritanniens starkaste man fick något av ett genombrott i fjol, då han slog världsrekordet i marklyft inte bara en gång, utan flera gånger. Den osannolika nyckeln till hans framgång? Han har tagit upp simning igen. Vi hoppar i plurret med honom för att ta reda på mer.

eddie

Eddie Hall kan verkligen simma. Ja, han är enorm, till och med större på nära håll än han ser ut att vara när han lyfter traktordäck i Världens starkaste man. Men den verkliga chocken kommer när vi ser honom glida fram i bassängen likt en cylinderformig haj och lämna oss efter sig i sitt allt annat än obetydliga kölvatten. Fast varför ägnar han egentligen måndagsmorgnarna åt simning när han skulle kunna lyfta skrot?

Det var riktigt jävla snabbt. Det där har du gjort förr, eller hur?
Det är inte så många som känner till det, men jag var faktiskt brittisk mästare som barn.

Är det sant? Hur kom det sig?
Min mamma är simlärare, så jag kastades bokstavligt talat i bassängen när jag var två. Sjunk eller simma, typ. Jag blev medlem i en klubb när jag var fem, och när jag var tio tränade jag 14 timmar i veckan i bassängen och körde extra fys- och gympass. Jag hade egen tränare och näringsfysiolog och var på god väg att bli OS-simmare.

Det låter som ett stort åtagande för en tioåring.
Det var det. Jag behandlades som en professionell idrottare. Jag fick inte gå och slöa eller göra några som helst avsteg från min diet, som var väldigt strikt. Som 13-åring vann jag de brittiska mästerskapen för tredje året i rad. Några år senare insåg jag att simningen hade blivit ett jobb. Jag hade inget socialt liv. Mina kompisar hade flickvänner och drack alkohol medan jag i princip levde mitt liv i bassängen. Det var ett av de där livsavgörande ögonblicken då man tänker: ”Är det här verkligen viktigt?” Jag insåg att jag hade tröttnat, så jag slutade.

Ångrade du någonsin ditt beslut?
Ja, det var faktiskt en jobbig period. Jag hade tillhört ungdomseliten i simning i massor med år och så skulle jag plötsligt försöka smälta in i en vanlig livsstil med uteliv, alkohol och droger, allt det där som tonåringar håller på med. Jag blev faktiskt deprimerad. Det slutade med att jag blev relegerad från skolan, vilket inte är någonting jag är stolt över. Men så började jag gå på gymmet och träna, och sedan dess har jag inte tittat tillbaka.

Vi skjuter ifrån och simmar några 25-meterslängder till. Eddie väntar tålmodigt på att vi ska hinna ifatt honom.

Hur snabbt var det?
Cirka 45 sekunder. Jag fixar fortfarande att simma 50 meter på 29 sekunder, vilket bara är sex sekunder från kvalificeringstiden till OS. Men när jag tränar nöjer jag mig med 40–50 sekunder och upprepar det varannan minut.

Som ett intervallpass, alltså?
Exakt. På strongmantävlingar kör man stenhårt i 60 sekunder, så all min träning är inriktad på att efterlikna det. Simning är perfekt för att få ett rörligt axelparti. Och min puls sjunker aldrig under 150–160 slag i minuten, så det är bra konditionsträning också.

Du måste få en del blickar i bassängen …

Jo, tack. Det är inte varje dag man ser en kille som väger 178 kilo i den snabba banan.

Det är inte varje dag man ser en kille som väger 178 kilo, punkt. Har du alltid varit så stor?

Det är ett stående skämt i min familj att jag alltid har vägt min ålder. När jag var fem år vägde jag fem stone [32 kilo], som tioåring vägde jag tio [63 kilo], när jag var femton vägde jag femton stone [95 kilo] och så vidare. Under min strongmankarriär har jag fortsatt att gå upp i vikt på samma sätt. Nu börjar jag närma mig 28 år och jag ligger ganska nära 28 stone [178 kilo].

Det är galet! Hur mycket måste du äta för att bli så stor?
En bra dag stoppar jag i mig minst tiotusen kalorier. En dålig dag – om jag reser, håller ett föredrag eller har ett evenemang av något slag – kommer jag upp i någonstans mellan sextusen och sjutusen kalorier.

Du inser att för de flesta andra så motsvarar dina lågkaloridagar deras bra dagar? Hur lyckas du över huvud taget få i dig tiotusen kalorier?
Idag drack jag till exempel en liter smoothie det första jag gjorde. Sedan åt jag en full engelsk frukost, följd av en snabb fish and chips på puben på väg till badhuset, eftersom jag inte har tid att laga mat. När vi är klara med den här intervjun ska jag hämta min dotter på skolan och sticka till McDonald’s. Sedan, när min fru kommer hem från jobbet, äter jag en middag till, kanske en curry eller spagetti med köttfärssås. Och under kvällen fortsätter jag att småäta.

Det låter jättejobbigt.
Ja, det är det.

Blir det inte rätt dyrt också?
Jag och min fru satte oss ner och räknade på det en gång. Det går lätt loss på 250 pund [cirka 3 000 kronor] i veckan bara för mig. Det motsvarar typ en avbetalning på ett hyfsat stort lån i månaden, och då är det bara min mat vi snackar om. Det är inte så att jag är miljonär eller något, men det är det enda sättet jag kan bli stor nog för att göra bättre ifrån mig i min sport, så det är väl investerade pengar.

Varför är alla som tävlar i strongman så stora?
Vikt flyttar vikt. Om man ska lyfta en skivstång med 200 kilo på är det förbannat mycket svårare om man väger 100 kilo än om man själv väger 200 kilo. Man behöver massan som motvikt till våra enormt tunga lyft. I den här sporten är det bäst att väga mycket, förutsatt att vikten inte gör en osmidig. Jag tror att jag skulle kunna komma upp i 190 kilo och ändå vara vältränad och smidig.

Vi vilar medan Eddie tar en jättestor klunk proteinshake.

På tal om att lyfta tunga vikter: det finns en fantastisk video på Youtube av Arnold Schwarzenegger där han hejar på dig när du slår världsrekordet i marklyft. Hur kändes det?
Det var rätt coolt. Helt klart ett av de där stora ögonblicken i ens karriär. Jag såg upp till honom som barn. Jag skulle säga att 99 procent av alla som lyfter vikter blev intresserade av det efter att ha sett Arnie på tv och velat se ut som han.

Han försökte ge dig en high five, men det ville inte du …
Det var absolut inte medvetet. Jag fattade inte ens att han var där förrän efter firandet. Men han var väldigt trevlig.

En månad senare slog du rekordet igen med ett kilo och höjde det till 463 kilo. Hur mycket skulle du kunna klara av?
Jag vill kunna lyfta 500 kilo någon gång under min karriär. Men jag får betalt varje gång jag slår rekordet. Oavsett om jag slår det med ett kilo, tio kilo eller femtio kilo får jag lika mycket betalt, så jag måste göra det smart. Vissa tycker att jag borde sätta ett så högt rekord som möjligt med en gång – för sportens skull – men jag måste kunna försörja mig. Om ett stort företag skulle vilja sätta sitt namn på det och kunna lägga stora pengar på bordet, typ en miljon pund, skulle jag glatt försöka mig på 500 kilo med en gång. Men då måste det finnas något i det för mig.

Hur nära den siffran har du kommit bakom lyckta dörrar?
Jag har tagit 480 kilo på gymmet, utan vare sig lyftarbälte eller lyftardräkt, så jag är rätt övertygad om att jag skulle kunna göra det i dräkt och med en stor publik i ryggen.

Efter ytterligare ett par 50-metersintervaller – och med en puls på långt över 160 slag i minuten – ber vi om en kort andhämtningspaus. Eddie nickar och häller i sig en liter mjölk som om det vore en espresso.

Hur kan du träna så här på full mage utan att kräkas?
Mina pass på gymmet kan vara i upp till tre timmar, så jag måste börja med att äta tills jag mår illa, annars har jag inte tillräckligt med energi för att orka ta mig igenom dem. Man vänjer sig. Ärligt talat är maten det minsta av ens problem som strongman.

Vilket är det största?
Träningen är så hård att det kan vara svårt att bara få på sig strumporna vissa dagar. Man är helt enkelt så öm och stel efter gårdagens benpass. Att väga så här mycket utsätter också lederna för stora påfrestningar. Det är därför det är så skönt att komma till badhuset och simma en timme och avlasta dem. Om jag går ut och shoppar med min fru eller promenerar in till stan får jag rejält ont i höfterna efter kanske två kilometer. Jag har i princip alltid ont någonstans. Det är bara att acceptera att smärtan är ständigt närvarande. Det blir en livsstil.

Det kan inte vara hälsosamt i längden.
Naturligtvis inte. Jag kan inte fortsätta att äta och träna så här hur länge som helst. Oavsett hur mycket man tränar eller hur bra kondition man än har är det inte sunt att gå omkring och bära på 178 kilo.

På tal om det: Mike Jenkins, som tidigare har deltagit i Världens starkaste man, dog för ett par år sedan vid den tragiskt unga åldern 31 år. Med tanke på alla risker och de stora påfrestningarna, varför gör du det?
Alla idrotter har sina risker när man tävlar på elitnivå och pressar kroppen till det yttersta. Man ser det hos simmare, maratonlöpare och rugbyspelare. På senare år har det till och med hänt att fotbollsspelare fallit döda ner på plan. Missuppfatta mig inte nu. Jag tänker inte fortsätta att pressa mig själv tills jag dör. Min plan är att vinna Världens starkaste man, dominera sporten och sedan lämna den, precis som jag gjorde med simningen. Jag vill ge något tillbaka till min familj och njuta av livet tillsammans med dem, men först måste jag uppnå mitt mål: att bli bäst i världen.

1 kommentar

micke 27 Jul 2016

Kul att denna artikel kom 2 dagar efter att Eddie satt nytt världsrekord på just 500 kg :)

Svara

Skriv en kommentar

Kommentarer måste godkännas innan publicering. Din e-postadress visas aldrig. Fält markerade med * är obligatoriska.